Tur att jag beställde en stor öl, den matchar mitt stora huvud.
Igår åt vi fondue, min bästis är på besök. Vi var väldigt skrattiga hela middagen mest beroende på servitören som var mycket speciell. Han lärde oss ostfonduens (?) historiska tillkomst men han hittade nog mest på. Han berättade om en insnöad familj i Schweiz som tog vad de hade hemma: ost,vin och gammalt bröd också kom rätten fondue till!
Som man kan se så brinner det rätt bra på bordet men servitören spelade cool och ignorerade våra rädda små tjut. Han låtsades att det var meningen, men det var det inte.
Servitören berättade också för oss om nunna, som är det godaste i ostfonduen, den brända osten i bottnen. Maria härmade hans entusiastiska sätt att uttala nunna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar