Det gick fint till en början, fint väder, fin natur. Jag var på gott humör och njöt av fika på Hellasgården, paus vid Erstaviken och en rundtur i Solsidans kvarter, sedan blev det genast värre. Terrängen som vi skulle genomskjuta passade utmärkt till min killes mountainbike, vad han inte hade tänkt på var att jag är en nybörjare på rosa damcykel, det var löjligt. Det hela blev en kamp mellan och kropp och psyke, mjölksyran i låren var hemsk och tanken på att det var över en mil hem gjorde att jag snyftade mig fram.
Väl hemma åt jag thaimat och däckade en timme. Jag tror min kille inser nu att det var kanske lite dumt att han glömde att jag inte är en down-hillcyklist.


4 kommentarer:
hahhahahahhahaha! go per go per go go go! bra uppvärmning inför det som komma skall. Emma, jag gillar ditt fina sätt att berätta. Nej nu ska jag mentalt ladda inför vårruset thjihoooooooo
Emma prata imorgon morgon...jippie! jag längtar. Detta blir ett tomt inlägg, mest för att göra min röst hörd, förlåt. Jag skulle kunna offra en kroppsdel för att få träffas snart, så mycket saknar jag er xox
Du ser otroligt fräsch ut trots utmattning...
Ses snart!
du säger pip
Skicka en kommentar