Ni vet en sån där dag.

Ni vet en sån dag när det är stressigt och man inte har fått sitta ner på hela dagen, när allt ska lösas och fixas och ordnas. När fötterna är helt svullna och hjärnan degig och humöret sådär. När man kan börja gråta om någon petar på en. En sådan dag blev det idag, klockan halv nio när jag slutar jobbet ringde Per, å vad jag hoppades att han skulle kanske av någon anledning hämta mig. Men nej, han sa bara att han var hemma och väntade och jag ojade mig och det var så synd om mig.

Så när jag går ut från porten på jobbet står han där med blommor i handen och bilen startklar. Surprise och grattis på vår dag! Fattar ni hur glad jag blev? Helt obeskrivligt fin är han.