Söndagkväll. Jag pustar ut.
Man längtar och längtar efter sina vänner som bor långt borta och sen kommer de äntligen och då går det så snabbt. Jag har varit så omänskligt trött de senaste dagarna, jag har suttit med ett svagt leende på¨läpparna och inte gjort så mycket annat medan jag fått besök av Ann en natt och familjen Heidi Bus två nätter. Vädret var katastrof men det är ju inte det viktigaste.
Idag skulle jag åkt och träffat Josse några timmar också men jag bara orkade inte, min kropp är bortkopplad och jag är så arg på den att den inte unnar mig lite kompishäng. Nu ska jag sluta kämpa emot och bara låta sömnen göra sitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar